Ångestens konsekvenser och påverkan av livsval

Allmänt  /  0  Kommentarer
Sist jag skrev ett riktigt inlägg här var den 7:e februari 2018. Då bodde jag fortfarande hemma tillsammans med min mamma, jag studerade sista terminen på högskolan och var högst ovetande om att jag snart skulle slås av en ångest så djup att jag nästan trodde att det var slutet för mig. I och med detta inlägg kan vi konstatera att så inte blev fallet och att jag ett år senare sitter här bakom datorskärmen: livs levande.
 
Sista terminen på högskolan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Kursen jag hade på högskolan sist jag uppdaterade denna blogg var startskottet på en av de värsta perioderna i mitt liv. Kursen hette forskningsprocesser och var en förberedelsekurs inför examensarbetet innehållandes ungefär de fyra första delarna som bör finnas med i ett riktigt exjobb. Någonstans på vägen blev det fel och under en gruppdiskussion med kursansvarig brast jag ut i tårar och kände mig misslyckad. Efter många om och men klarade jag kursen med ett godkänt. Det kändes som en seger.
 
Nästa kurs var en fördjupningskurs för oss textdesigners som kort och gott handlade om att välja en valfri genre, skriva en text och skapa en passande layout. Till en början kämpade jag med vilken genre jag skulle välja och ändrade mig i absolut sista sekunden. Det vill säga i klassrummet, under tiden mina klasskompisar redovisade sina val och arbetsscheman för de kommande fem veckorna. Ja, där och då bytte jag idé helt och valde att skriva en artikel som skulle kunna passa i Veckorevyn om det röda läppstiftets historia. Ett intressant ämne förvisso men också ett ämne som skulle skapa den största writers blocken jag haft, någonsin. Trots motgångar lyckades jag även här få ett godkänt och var då redo för att ta mig an den sista kursen på högskolan: examensarbetet. 
 
Vi blev tilldelade våra handledare, vi valde våra forskningsfrågor, vi diskuterade med våra samarbetspartners, vi pluggade tillsammans både i skolan och hemma hos varandra och vi hjälpte varandra att hitta pålitliga källor. I fyra veckor orkade jag hålla tempot uppe sedan låg jag däckad, i sängen, utan varken ork eller viljekraft att ta mig upp. Trycket över bröstet var så tungt att jag vissa dagar knappt kunde andas. Tårarna rann ner för kinderna utan anledning och livet kändes inte värt att leva. Under tiden måendet svek mig greppade jag efter halmstrån som gjorde att jag kunde må bra och se en framtid; ett av dessa halmstrån var att jag och min pojkvän hittade en lägenhet. Nyrenoverad, ljus, fräsch och med tillgång samma dag som jag skulle ta examen.
 
Tanken av att flytta ihop med min största kärlek och bästa vän samma dag som jag skulle ta examen och få fira med alla mina härliga vänner blev en motivation. Men ångesten var starkare och jag kunde inte förmå mig att sätta mig framför datorn för att skriva på examensarbetet. Därför bestämde jag mig för att ta min hälsa på allvar och sätta mig själv i första hand. Jag pratade med min handledare och sa att jag inte tänkte skriva färdigt mitt examensarbete och redovisa tillsammans med mina klasskamrater innan sommaren. Istället fokuserade jag på att må bra, spendera tid med människor jag tycker om och förbereda mig inför att flytta hemifrån. 
 
Medan mina klasskompisar den första juni 2018 presenterade sina examensarbeten lastade jag in hela mitt liv i en bil och flyttade ihop med min älskade Rasmus. Trots att jag kände mig misslyckad som inte lämnade in och redovisade mitt exjobb skulle detta bli slutet på den mörkaste perioden i mitt liv och istället bli början på ett av de bästa åren i mitt liv.