PSYKISK OHÄLSA

På skrivbordet ligger skolböcker och överstyrkningspennor blandade med parfymflaskor och deodoranter. Lösögonfransarna har blandats ihop med gamla kvitton och tékoppen från morgonens sminkstund står kvar och bildar ytterligare en téfärgad ring på skrivbordets vita yta. Contourpaletter, beautyblenders och sminkborstar ligger överallt förutom på deras ursprungliga plats.
 
Ett halvt steg innanför dörren står väskan från helgens resa till Lund. Öppnad, men ouppackad. Fylld med smutskläder och hårprodukter. Bredvid väskan ligger ett par skor. De bör tvättas och ställas undan, men istället ligger de där på golvet och beblandas med både rena och smutsiga kläder. Den stora ryamattan med dess mjuka strån skymtas på några få ställen. Annars är den täckt med ett lager av prydnadskuddar, flaskor och förra veckans smutsiga kläder. 
 
Längre in i rummet står en dekorerad kartong. Den innehåller té och presenter från min födelsedag. Den har stått där, orörd, i en månad nu. Runtomkring ligger det filtar och gosedjur. Utspridda och nertrampade bland smutsiga strumpor och tofflor. På det bronsfärgade nattduksbordet ligger två veckors gamla godispapper och en lika gammal urdrycken Pepsi Max-burk. På andra sidan rummet står den dammiga bokhyllan. Fylld med böcker, idrottspriser, studentminnen och andra prestationer som påminner om att det funnits en drivkraft, en vilja. 
 
Men det är här jag befinner mig. Bland t-shirts och tjocktröjor ligger jag i sängen under täckets skydd och värme. I handen håller jag Therése Lindgrens bok "Ibland mår jag inte så bra" och i andra kapitlet läser jag om fördomar kring psykisk ohälsa. 
 
"Fördom: Psykisk ohälsa är ingen riktig sjukdom. Det är bara att rycka upp sig."
 
Jag önskar att det vore så lätt. Jag önskar att jag kunde "rycka upp mig" och städa undan det kaos som ska vara mitt rum. Jag önskar att jag efter det kunde ta mig ut i köket och kasta den överfulla soppåsen, eller diska undan det berg som bildats under veckan. Jag önskar att jag efter det hade tillräckligt med kraft för att sätta mig vid det nystädade skrivbordet och beta av den ena skoluppgiften efter den andra. Men istället ligger jag här. Med dåligt samvete över att jag inte har städat, att jag inte har diskat eller att jag hela tiden skjuter upp skoluppgifterna. Med en röst i huvudet som säger att jag är dålig för att jag inte kan hålla ordning som en "vanlig" människa. 
 
Jag önskar att det vore så lätt. Jag önskar att jag bara kunde "rycka upp mig" och följa med klasskompisarna på bio. Jag önskar att jag kunde gå i skolan en dag för att sedan ha kraft nog att ta en fika med en vän. Jag önskar att jag kunde spendera tid med min familj för att, samma dag, ha ork nog till en myskväll med pojkvännen. Men just nu är jag istället helt slut efter en skoldag. Eller helt orkeslös efter att ha umgåtts med en vän eller fler. Istället är jag så trött att jag går och lägger mig vid åtta och somnar nio på kvällarna. 
 
Ett sminkintresse som förut resulterade i flera timmar framför spegeln är nu som bortblåst. Den perfekta skuggningen, eyelinern och countoringen är inte längre något jag har ork till att göra. Jag är förvånad över att jag fortfarande har orken till att måla dit dem där perfekta ögonbrynen och fixa till den där skuggan som ska ge illusionen av att min dubbelhaka är mindre än den faktiskt är. Men mer än så orkar jag inte idag, inte just nu. 
 
Ett pyssel- och fotointresse är också som bortblåst. Kameran ligger och dammar bland laddare och kablar i min teknikkorg. Pysslet ligger i sina små lådor i bokhyllan och samlar damm tills det att en födelsedag börjar närma sig och ett halvhjärtat födelsedagskort pysslas ihop. Efter det är snören, papper och lim tillbaka i sina lådor för att återigen samla damm. 
 
Just nu finns det varken kraft eller vilja till att göra något av det ovanstående. Just nu finns det inte mycket som lockar, förutom värmen av täcket i min sköna säng. 
 
Som Therése Lindgrens bok heter – "ibland mår jag inte så bra". Det innebär att jag just nu befinner mig i det som texten beskriver. Det innebär att jag just nu inte orkar någonting. Det innebär att jag har bra dagar och perioder också. Jag har perioder i livet där det finns kraft och vilja till allt som står här ovanför och lite till. Men just nu är min psykiska ohälsa väldigt påtaglig.
 
Jag skriver, som oftast när jag skriver om något, för att jag stör och irriterar mig på alla idiotiska fördomar om psykisk ohälsa. Jag skriver för att jag vill motbevisa alla fördomar. Jag skriver för att jag vill krossa ännu en mur om ett tabubelagt ämne. Och till sist skriver jag för att skriften är mitt främsta sätt att bearbeta och för att: just nu mår jag inte så bra.
 
 
 

Therese

Att skriva och uttrycka dig gör du rätt i, inte bara för fördomarna utan även för ditt inre. Man kan se det tunga i det du skrivit, en bra skildring. Du hade säkerligen kunna beskriva det ännu skarpare, hur det verkligen kan gräva under skinnet på en.
Samvetet, små saker som växer och blir stora som berg. Samtidigt som man får försöka att släppa det, skit i klädhögarna på på golvet etc. (skolarbetet, lägg upp en plan med lärare om det går?). Man ska kunna säga att man mår skit utan att behöva förklara och ett Nej för att man inte har energi ska bör mötas med förståelse.
Hoppas du mår bättre allt eftersom.
Inre krigare är vad vi är. Kram

Svar: Tack! Ja, att skriva har alltid varit det bästa sättet att bearbeta saker för mig. Men detta är ett ämne som är så stort och svårt att få ner i ord. Jag är glad att jag kan förmedla det lilla jag fick ner.
Ja, inre krigare är vi verkligen! Kram
Ida Q Karlsson

2016-11-26 / 10:00:39
URL: http://maravilhosas.blogg.se
Emily ♡

omg, det där var så bra skrivit <3

Svar: Tack så jättemycket! <3
Ida Q Karlsson

2016-11-26 / 12:18:15
URL: http://emilymikaelsdotter.blogg.se/
Jessica

Otroligt bra skrivet! Styrkekramar till dig.

Svar: Tack så mycket!
Ida Q Karlsson

2016-11-26 / 13:29:39
URL: http://jessicaas.webblogg.se
Katarina

Åh herregud, är precis likadant för mig just nu. Vet inte hur jag ska orka med att må skit varenda dag, förra veckan var allt frid och fröjd och dagarna på praktiken flöt på. Men nu är det som bortblåst. Orkar inte med att jag förstör för mig själv hela tiden. Finns inga tider på ungdomshälsan heller förrän fyra veckor. Men jag försöker kämpa på ändå. Hoppas du får må bättre snart, vet verkligen hur det är att vara där du är nu. Är där ofta jag med. Kram!!

Svar: Åh, visst är det skönt att hitta någon som känner likadant? Eller ja, det är ju trist att veta att andra mår lika skit som en själv gör ibland, men samtidigt är det så himla skönt att veta att man inte är ensam i det man genomgår. Hoppas verkligen att det blir bättre för dig med och att du slipper vara i samma sits ofta. Men samtidigt måste man tillåta sig själv att ha dåliga dagar också. Kram!
Ida Q Karlsson

2016-11-30 / 17:35:19
URL: http://enaprilmorgon.blogg.se
Nina

Väldigt bra skrivet Ida! Du är en stor inspiration

Svar: Tack så jättemycket! :)
Ida Q Karlsson

2016-11-30 / 17:42:27
URL: http://ninaoldenmark.se
Lena

vet hur det känns, levt med utbrändhet och depression i två år snart, det som hjälper mig är att ta tillvara de glädjestunder som finns och att njuta av den länge, som t ex en kopp kaffe, en promenad. de mörka stunderna blir kortare så småningom och de ljusa blir fler och längre.

Svar: Ja, de ljusa stunderna är verkligen de som får en att fortsätta och stå ut med de mörka perioderna. :) Kram
Ida Q Karlsson

2016-12-02 / 03:33:04
URL: http://sjlvhushllare.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback