Jag har hamnat i en svacka..

Jag har hamnat i en svacka. En ganska djup sådan. 
 
Det är länge nu som jag känt att jag inte är mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag vill eller vem jag är för tillfället. Allt jag vet är att jag spenderar en himla massa tid i skolan och fortsätter sedan att spendera ytterligare några timmar på jobbet, för att sedan komma hem och däcka i sängen. Det finns ingen ledig tid där jag kan reflektera över vad jag gör med mitt liv eller ens lägga lite fokus på mig själv och det jag tycker om. Missförstå mig rätt. Jag älskar min utbildning, jag har verkligen hamnat rätt och jag tycker det är jätteroligt. Jag tycker jättemycket om min arbetsplats också, och att få jobba med barn är väldigt roligt och utmanande på samma gång. Men jag känner ändå att det finns så mycket annat jag skulle vilja få tid med, och så mycket jag egentligen skulle vilja göra. 
 
Att jag började högskolan i min hemstad gör inte saken bättre. Gud vad jag önskar att jag flyttat till en annan stad ibland. Det är så himla svårt att hitta en balans mellan studentlivet och mitt "vanliga liv", livet jag hade innan jag började på högskolan. Samtidigt som jag vill hänga med mina grymma klassisar på den ena studentfesten efter den andra finns det ett annat liv som sliter tag i mig och skriker "Ida! Glöm inte bort oss, din kära pojkvän, dina bästa vänner och din älskade familj". Men det är så svårt att få en balans mellan dessa, och bara att försöka planera så att jag hinner med båda delarna skapar kortslutning i hjärnan. 
 
Jag lever ett ganska hektiskt liv just nu och det är ett under att jag inte sprungit in i väggen ännu. Men samtidigt som jag går runt med den tanken i bakhuvudet är jag ändå inte villig att ge upp något som jag håller på med. Jag måste försöka hitta tid för mig själv och acceptera att jag inte kan hänga med på alla evenemang. Jag måste kunna lyssna på mig själv och säga "Nej Ida, idag kan du faktiskt säga nej och stanna hemma med en kopp té och en bra bok i handen". Men det är så svårt när man vill så mycket. 
 
Jag måste även försöka hitta tillbaka till mig själv. Jag är just nu så förvirrad att jag inte har någon koll på någonting och jag är rädd att jag kommer lyckas stöta ifrån någon som betyder mycket för mig, helt utan mening. Men från och med nu får jag försöka ta en dag i taget, (förutom mina jobbpass då, de är ju där de är..) och kämpa med att kunna säga nej och acceptera att en ensamkväll här och var faktiskt kan vara bra för mig..


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback