var stark

Hur vore livet om man var känslolös? Jag menar, att känna allt som jag känner just nu är bara jobbigt och plågsamt. Jag skulle jättegärna vara utan dessa känslor, överlycklig faktiskt. Fast, om man va känslolös skulle jag ju inte kunna känna mig överlycklig heller. Hm..?

Just nu känner jag bara att jag vill lägga mig i sängen och aldrig mer gå upp. Jag vill krypa ner under täcket och bara låta tårarna forsa. Jag skulle inte sätta stopp för det alls, jag skulle bara vilja ligga i min sköna säng och känna hur all frustration, alla känslor försvann med ut i tårarna. Men självklart kan jag inte göra det.. Jag har en massa plugg att sköta, jag måste finnas för min mamma och mina vänner. Jag räcker helt enkelt inte till åt alla.

Varför blev jag tilldelad just detta liv? Jag har ingen ork för mer just nu. Allt händer samtidigt, eller så händer det något och på andra sidan hörnet kommer nästa problem. Ge mig lycka, låt mig vara glad och låt mig få leva mitt liv utan problem ett tag? Bara så att jag får känna på den känslan, känna på hur det känns. Det skulle vara en lättnad.

Nu ska jag sova, vara lycklig i min dröm och sedan vakna upp och säga till mig själv att vara stark. Att kämpa, och så ska jag ha en fördjävla bra dag med mina vänner. Godnatt!


Marina

Du vill inte vara känslolös, tro mig! Man blir avundsjuk på andra människors lycka och glädje, samtidig som man aldrig får känns sig riktigt älskad av någon, inte ens sina föräldrar. Man går runt i ett töcken, lycka blir en illusion, man lurar sig själv och tror att man vet hur det känns fast man egentligen inte gör det. Var glad över att du kan känna känslor, och främst av allt; att du kan acceptera dem! Livet går upp och ner ibland, precis som en berg-och-dalbana, och det enda man kan göra är att hålla sig fast så hårt som möjligt och inte sitta själv i vagnen. Du vet ju att du inte är själv, och att det alltid finns personer du kan prata med, personer som är dina vänner, folk som bryr sig om dig oavsett om du ler och skrattar, eller snyftar och gråter.
Du kommer alltid kunna resa dig ur ledsamheten och hopplösheten man ibland kan känna, det vet jag! 

2013-02-01 / 13:30:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback